Dans och barns utveckling – vad forskningen säger

På det motoriska planet tränar dans balans, koordination och rörelseminne – att lära in och återge sekvenser av rörelser. Det som skiljer dans från många andra rörelseformer är kopplingen till rytm och musik: barnet ska inte bara röra sig, utan röra sig i tid med ett yttre tempo. Den timingen är en egen färdighet som få andra barnaktiviteter tränar lika direkt.

Dans bygger också kroppsmedvetenhet – en känsla för var kroppen är och hur den rör sig i rummet – vilket är en byggsten i barnets samlade rörelseförståelse.

Mycket barndans sker i grupp, ofta med moment av att röra sig tillsammans och synkroniserat. Forskning om gemensam rörelse pekar på att just det att göra samma rörelser i takt med andra kan stärka känslan av samhörighet och samarbete. Dansgruppen blir ett socialt sammanhang lika mycket som en träning.

Dans ger dessutom ett tillåtet utrymme för uttryck och känslor. Att få tolka musik med kroppen, prova att vara stor och liten, snabb och långsam, är ett sätt för barn att uttrycka sig som inte kräver ord – något som kan stärka självkänslan.

Att lära sig en koreografi är i praktiken minnesträning i rörelse: barnet håller en sekvens i huvudet, kopplar den till musik och utför den med kroppen. Den sortens samspel mellan tanke och rörelse kräver uppmärksamhet och koncentration, och tränar barnet i att hålla fokus över tid.

Precis som med annan rörelse är det viktigaste dock att det är roligt – lusten är det som får barnet att vilja fortsätta, och därmed fortsätta utvecklas.

Vinsterna ovan gäller oavsett vem barnet är – och dans finns i många former, från lekfull rörelse till musik för de yngsta till mer teknisk träning längre fram. Vill du läsa mer om stilarna, eller om vikten av att dans är öppen för alla?